Osexigare och tråkigare än någonsin

Jag är livrädd att om jag väl kommer igång med skrivandet nu, så kommer jag bara skriva om en massa graviditetsrelaterad skit. Sånt som jag alltid har avskytt att läsa om, prata om och lyssna till. Mammor som pratar om sina barn och graviditeter.

På jobbet är det OK att prata graviditeter. 90% av alla undersköterskor och 100% av alla sjuksköterskor där jag arbetar nu har barn, och älskar att prata om att föda barn. Framförallt om hur hemskt det är att föda barn och om hur mycke bättre det är med barnbarn än med barn. Livets efterrätt och allt det där. Men jag ska försöka att inte skriva om gravidrelaterade ämnen. Men en sak måste jag visa.

Superbältet. Ett kardborrebandbälte mot foglossningssmärta. Beställde det efter att barnmorskan rekommenderat, och det kom med posten idag. Har således inte haft någon längre tid på mig att utforska dess för- och nackdelar, men jag har upptäckt svårigheten med att spänna det lagom hårt. Idag var Ola på besök. Ett besök vars officiella version var att Tommy skulle fixa hans dator, inoficiell version; Ola hoppades på att jag lagade middag som skulle räcka till honom också. Hur som helst så satt vi och fikade Maken, Ola, kompis Martina som var på besök med dottern Lova. (Herregud jag har blivit en av mamma mammorna). Mitt i fikan fick jag superpanik av att anti-foglossningssmärtbältet satt för hårt så att varenda tarm kom i kläm. Jag tog ett rejält grepp om bältet och slet av mig det. Ola blev skitskraj och trillade (nästan) under bordet. Han vågade erkänna att han blev lite chockad av upplevelsen, men han erkände aldrig att han egentligen trodde att jag slet av mig byxorna mitt framför ögonen på honom. Och det vore sannerligen en syn. För fy fan vad osexigt mitt nya kardborreantifoglossningssmärtebälte är. Nästan lika illa som mina stödstrumpor.

Så, det var enda (förhoppningsvis) graviditetsrelaterade inlägg jag kommer publicera. Eventuellt kommer det även publiceras en lista på otroligt fula mammakläder. För icke insatta i denna problematik kan jag bara nämna att löjligt många procent av alla mammakläder jag sett fått mig att gråta - på riktigt (fråga Tommy). De är i obehagligt tyg. De har de konstigaste mönster jag skådat. De påminner om min farmors klänningar (inget gott betyg). De får mig att se ut som en "mamma som pratar om graviditer och barn mamma". Jag hatar dem. Nästan lika mycket som Tommy ogillar Björn Ranelid.