Sur chef

Nu när det är sommar och sol och semester har vi fått "låna" en annan avdelnings chef. Ingen höjdare. Idag ringde hon för att höra om jag tänkte komma tillbaka till arbetet i morgon (efter sjukskrivningen). Självklart! sa jag, det talade jag om för din telefonsvarare redan i onsdags, att jag räknade med att vara tillbaka på tisdag. Jag berättade även för din telefonsvarare att om jag inte var frisk så skulle jag höra av mig tidigt på måndag. Chefen tyckte att mitt meddelande varit väldgit otydligt, och hon hade bara hört att jag var sjuklig, och inte visste om jag var sjuklig längre än tills på tisdag.

Jag tycker det är väldigt konstigt att hon inte ringde upp mig när hon hört meddelandet, då det enligt hennes tycke måste varit av mycket dåligt kvalité.

Så nu är jag på dåligt humör. Jag var tvungen att måla om naglarna i en mindre irriterande färg, så att hon inte kan kommentera det i morgon.

Jag tror hon är ute efter mig. (Och henen ska jag lämna som referens till jobbet jag sökt på akuten. Hahaha. Jag tror jag hoppar av projekt "arbeta på akutmottagningen" redan innan de pratar med henne.

Läckert!

Woaah! Titta vilket ursnyggt nagellack jag hittat. Ska bli kul att ha det på jobbet i morgon och se hur många patienter som tror att jag har/kommer att förgifta dem. =)

Strul

Nähä! Nu surar bussbolaget som vi skulle åka med till Maiden. Vi kanske får biljetter - kanske inte. Nu verkar det alltså som att vi får att oss till Göteborg för egen maskin. Helvete. Att köra bil i Göteborg är sannerligen en skräckupplevelse. Tåg är alltså alternativet som kvarstår. Suger drakkuk att det tar längre tid att åka tåg än att köra bil dit. Hur är det möjigt??? Suck och stön. Dessutom måste vi nu inleda operation "vilken av våra Göteborgsbosatta vänner ska vi tviga agera hotell". Lisa ligger bra till, hon råkade ut för oss förra gången. Kan det bli Malin som får dras med oss denna gång?

Återigen - äntligen!

Dags att gå och lägga sig! Har skrivit lite texter till Dilletant och slösurfat ett tag. Allt för att få tiden att gå. Men nu, äntligen får jag krypa ner mellan lakanen och läsa Leif GW Perssons Profitörerna en stund innan jag slocknar. För att vakna i morgon och inse att jag har en ledig dag!!!

Äntligen hemma och snart till Maiden

Klichéuttrycket "borta bra men hemma bäst" är en sann kliché. Fan vad skönt det är att vara hemma efter att ha varit borta ett par dagar. Bara tanken på att få gå och lägga mig i min egen, nybäddade, säng i natt är helt oslagbar. Ingenting skulle kunna få mig att bli gladare just nu.

Igår fick jag biljett till Iron Maiden av Maken. Tack, tack, tack! Och sittplats! Jävligt vuxet med sittplats, men så underbart skönt. Jag har tre dagars konsertstående under Hultsfredsfestivalen färskt i minnet, och uppskattar tanken på sittplatser nästan lika mycket som vår nybäddade säng. Men bara nästan.

Den 26 Juli bär det av till Göteborg och Skandinavium. Bussresa. Inte så skoj. Men jag får ju i alla fall sitta, och jag behöver ju inte gå dit. Det hade ju varit lite jobbigt. Har semester då, så jag ska försöka övertala Maken om att vi ska stanna ett par extra dagar och besöka Liseberg och Universeum. Sistnämda har jag aldrig besökt, viket jag ser som en djup tragedi.

Men kanske får jag vara nöjd med Iron Maiden. Det är ju ändå inte så illa.

Bergsjön by night

Efter att ha sett vemodig Mustaschkonsert på Liseberg har jag nu hamnat hemma hos Lisa. Har suttit i ett par timmar och bara pratat en jävla massa skit. Det var länge, länge sedan. Fan vad kul! Att bara göra ingenting mer än bara prata skit och titta på gräsliga YouTube-klipp.

Jo, en sak var jag tvungen att göra. Som INTE var kul. Jag tvingades gå från lägenheten, ända ut till bilen (minst 200 meter) för att hämta en flaska cocacola. (Vågade inte dricka alkohol. Vill bli lite friskare först. Typ så frisk som jag kan tänkas vara i morgon kväll). Tommy vägrade/vågade inte följa med mig. Hur som helst var jag helt övertygad om att jag skulle bli överfallen och mördad och våldtagen och att någon skulle sno bilen.

Jag klarade mig. Tack övre makt för det. Och god natt.

Sjuk?

Sjuk!!!

Jag har:

• hosta
• slem i munnen
• slem i näsan
• slem i lungorna?
• med stor sannolikhet slem i öronen (hör typ ingenting)
• ont i näsan (som är lika röd som hos ett fyllo)
• feber
• ont i huvudet
• ont i ryggen
• ont i magen (vilket skrämmer mig mest - inget typiskt förkylningssymtom och kan vara nått livsfarligt)
• ångest över att jag ska kolla på Mustasch på Liseberg i morgon

När Mustasch är slut ska jag umgås med Lisa som jag träffar i stort sett aldrig sen hon flyttade till Göteborg. När jag träffat Lisa ska jag på WestCoastRiot. När jag varit på WestCoastRiot ska jag sova lite innan jag ska tillbringa två dagar på Metaltown.

Inget av ovanstående går särdeles bra ihop med mina symtom.

Helvete!!!

Jag behöver sova, juh!

Jag. Behöver. Sova.
Jävla Tommy. Hade det inte varit för honom så hade jag vaknat innan 14 idag och jag hade varit trött nu. Han vaknar alltid före tolv åtminstone, så jag vet att om han ligger kvar i sängen behöver jag inte skynda mig upp. Men inte idag, nej. Då vaknade han vid tjugo i två och förstörde min redan katastrofalt felaktiga dygnsrytm. (Två ickeplanerade nattpass brukar ha den inverkan på någotsånär friskt folk. På mindre friska människor ger två ickeplanerade nattpass psykoser och andra obehagligheter.)

Så nu sitter jag här och gör allt för att kunna sova. Först försökte jag med att ta sömntablett. Den gjorde ingen nytta eftersom jag precis när jag tagit den försökte använda mig av att "läsa en bok tricket" för att somna. Minus och minus blir plus. Två sömntrick tar alltså ut varandra. Nu vet vi det. Nu har jag lämnat sängen. (I seriösa "Så får du en god natts sömn" böcker står det faktist att man ska stiga upp ur sängen och göra något helt annat. Så nu har jag färglagt de fina scheman som jag skrev ut ur Outlook. Nu är de ännu snyggare. Och jag är ännu piggare.

Magisk blogg

Min blogg är magisk. Pizzan har redan kommit, och den är redan uppäten! Den var alltså inte uppäten när den kom. Men det gick så jävla snabbt! Måste blogga om pengar sen.

Konsten att beställa en pizza

Att vänta på hemkörningspizza kan vara en av det moderna samhällets svåraste konster att hantera. Hela procesen är smärtsamt utdragen. Första bestäms det att "Åh, vi är hungriga som fan men orkar inte åka och hämta pizzan själva". Den punkten av hemkörningspizzaprocessen går vanligtvis ganska fort. Nästa punkt kan vålla större bekymmer. Vad-vill-jag-ha punkten. Den knappast räknas i och för sig, eftersom denna punkten återfinns var man än äter pizza. Sen det intensiva meningsutbytet "Ringer du? Nej, jag vill inte ringa. Inte jag heller. Men du ringde ju förra gången! Gjorde jag? Ja, och då kom det rätt pizza så du får ringa igen. OKEJ DÅ!". (Maken förlorar alltid.) Vid det här laget har det gått ungefär trettio minuter (en timme idag). När Mannen lagt på luren, när han äntligen lyckats förmedla vilken pizza jag vill ha (den utan champinjoner, med ananas, bara lite sås men med extra fläskfile och räkor, typ). Då får jag veta att pizzan inte kommer levereras förrän om en halvtimme. En halvtimme!!! Jag var ju för fan hungrig för en timme sedan, det var ju därför vi bestämde oss för att beställa pizza, och nu måste jag vänta ytterligare en halvtimme till! Livet är orättvist, och min mage kurrar.

Festivalblogga?

Var precis inne på mtv.se (som jag för övrigt aldrig tror jag besökt tidigare) för att se hur jag kunde önska en låt under programmet U Wish. Har en smärtsam lust att se Mustaschs Black City video. Det visade sig att de hade en festivalblogg på mtv.se och sökte hjälpbloggare - eller hur de nu uttryckte det. Jag svarade på lite frågor. Självklart vill jag bli MTVs nya bloggstjärna! Jag vill bli känd! Jag har alltid drömt om att bli känd! Not. Tyckte bara synd om tjejan som bloggat under Hultsfredsfestivalen - det var ingen höjdare.

Schemaläggning

Har precis skrivit in mitt schema i outlook. (Jag tycker det blir så jäklans snyggt när man skriver ut det, om man skriver ut veckovis uppifrån och ned. Då ser det ut som de gamla hederliga scheman man hade under skoltiden.) Jag blev klar på typ 10 minuter. Först fattad jag ingenting. Varför gick det så fort? (Hjärnan måste tagit viss skada av att ha arbetat 29 timmar av 48 möjliga, de flesta dessutom natt.)

Vad hade hänt? Jo 18 (ARTON) futtiga arbetsdagar kvar till semestern! Bara 2 arbetsdagar kvar tills det är dags för (i tur och ordning) Mustasch på Liseberg, West Coast Riot och Metal Town. Det kommer ju gå såhär ... fort tills något kul händer!!! Nu blir det lätt att arbeta de sista 19 minuterna innan jag blir avlöst.

Just fan, jag får inte glömma att jag ska ut och fara på motorcykeln med Mannen idag. Läskigt. Skoj. Känner mig jävligt tuff i skinnkläderna!

Kvalificerad övertid, storhelg

Jag missade midsommarkvällen och natten, men fick sill och potatis. Till och med gräddfil hade Mannen fixat, trots att han inte äter det själv och inte ens visste att man kunde äta det förrän en snäll dam i butiken berättade det för honom. Istället för att vid det här laget ligga hemma och fyllesova sitter jag på jobbet. Jag tjänar en sjuhelvetes massa pengar (i förhållande till vad jag brukar tjäna alltså) medan jag lyssnar på lite "Metal Town/West Coast Riot-gott och blandat" på MP3spelaren.