Konsten att beställa en pizza

Att vänta på hemkörningspizza kan vara en av det moderna samhällets svåraste konster att hantera. Hela procesen är smärtsamt utdragen. Första bestäms det att "Åh, vi är hungriga som fan men orkar inte åka och hämta pizzan själva". Den punkten av hemkörningspizzaprocessen går vanligtvis ganska fort. Nästa punkt kan vålla större bekymmer. Vad-vill-jag-ha punkten. Den knappast räknas i och för sig, eftersom denna punkten återfinns var man än äter pizza. Sen det intensiva meningsutbytet "Ringer du? Nej, jag vill inte ringa. Inte jag heller. Men du ringde ju förra gången! Gjorde jag? Ja, och då kom det rätt pizza så du får ringa igen. OKEJ DÅ!". (Maken förlorar alltid.) Vid det här laget har det gått ungefär trettio minuter (en timme idag). När Mannen lagt på luren, när han äntligen lyckats förmedla vilken pizza jag vill ha (den utan champinjoner, med ananas, bara lite sås men med extra fläskfile och räkor, typ). Då får jag veta att pizzan inte kommer levereras förrän om en halvtimme. En halvtimme!!! Jag var ju för fan hungrig för en timme sedan, det var ju därför vi bestämde oss för att beställa pizza, och nu måste jag vänta ytterligare en halvtimme till! Livet är orättvist, och min mage kurrar.