Goda intentioner my ass!

Jag blir bara så jävla trött. När intentionerna är så goda, och så ska allting (eller i alla fall en sak) bli så förbannat krångligt. Nämnde tidigare att jag beställt den enda bok som var kurslitteratur i den IT-grundkurs jag ska gå. Men nej, det hade jag inte. Eller, jo, jag hade beställt den. Men den vägrar komma. Beställde först från bokus. Dagen efter fick jag meddelandet att

Bästa kund

Vi kan tyvärr inte leverera din beställning. Artiklarna är inte längre
tillgängliga hos någon av våra leverantörer och därför har de annullerats.

- 1 st Computers (9780131227231) à 478.00 kr
Artikeln är tillfälligt slut hos förlaget och har därför annullerats.

Jaha. Beställde den istället från amazon. Det gick en halv dag, innan jag fick meddelandet att:

Dear Customer,

We wanted to give you an update on the status of your order #202-0529606-7905138.

We are sorry to inform you that we have been unable to obtain the
following item:

H. L. Capron, J. A. Johnson "Computers: Tools for an Information
Age (International Edition)" [Paperback]

Första inlämningsuppgiften i kursen är den 4/2. Yeah! Det räcker uppenbarligen inte med goda intentioner. Man måste visst ha tur också.

MAS

En MAS är en medicinskt ansvarig sjuksköterska. Varje kommun har en sådan, eller åtminstone en, i större kommuner kan det finnas fler. Så snart man introducerats på en vårdrelaterad arbetsplats, i valfri kommun, får man höra talas om MASen. När MASen kommer på tal sänks röstnivån på talaren något, och han/hon (oftast är det en hon som talar, eftersom det är inom den kommunala vården samtalen äger rum) sneglar sig över axeln. Tydliga Voldemortreferenser. Säg inte hennes namn högt. Mellanchefer, och andra mindre begåvade tjänstemän inom kommunen svara gärna på obekväma frågor med "För det har MASen sagt". Åtminstone svarar de så när jag ställer frågor, men det kan ju bero på att jag ställer frågor som ligger på en nämnvärt högre intelligensnivå än ovan sagda mellanchefers och tjänstemäns.

För en tid sedan behövde jag själv kontakta MASen i ett ärende. Först hade jag ingen aning om att det var just henne jag skulle kontakta, eftersom jag egentligen inte trodde hon existerade. Jag hade liksom fått för mig att hon bara var en myt, spridd av makthavare, för att hålla oss intelligenta, reflekterande och ifrågasättande sjuksköterskor i schack. Självklart blev jag lite skraj när jag var tvungen att kontakta denna mörka figur. För att få kläm på situationen började jag förhöra en av de ädre, och mer erfarna sjuksköterskorna om vem den här MASen egentligen var. Vad hade hon för funktion, och varför var alla så otroligt rädda för henne? När jag fått svar på mina frågor ringde jag upp henne, lade fram mitt problem, och det var löst på sisådär 20 sekunder.

Det visade sig att MASen är en sjuksköterska med större kunskaper i hälso- och sjukvårdslagen, och som ser till att kvaliteten på vården i kommunen är god. Jag hade gått på den största niten av dem alla, jag hade blivit lurad på ett sätt som bara kvinnor blir. Jag hade lyssnat på rykten och blivit rädd för en kvinna, av den enda anledningen att hon har en hög befattning och har en bestämmanderätt som överstiger den kvinnor som pratat Voldemortiskt om henne haft.

Idag ringde MASen mig för att en fråga kring en händelse som utspelade sig på boendet där jag arbetade innan jag blev sjukskriven. När hon presenterade sig blev jag kallsvettig. Livrädd. Samtalet visade sig bli både trevligt och intressant.

Jag är pinsam och patetisk.

Kurskod:DVO14A

Ha! Nu ska jag få på papper hur jävla duktig jag är. Jag har kommit in på Grundkurs IT, 7,5 poäng. Internetkurs från Gävle. I värsta fall måste jag åka dit och skriva en tenta. Det tar bara sex och en halv timme med tåg. Har jag tur kan jag skriva tentan i Växjö. Skit samma.

Det har irriterat mig som fan ett bra tag att jag kan en del om datorer och IT, men inte haft ett högskolepapper som påpekar samma faktum. Idag har jag fått antagningspapper och inlogningsuppgifter. Nu vet jag att målet med kursen är att:
1) Kunna förstå och ha grundläggande kunskaper om datorns uppbyggnad och funktion. (Jag har en make och en bror som skruvat sönder saker sen han lärde sig hantera en skruvmejsel, och datorer sen de uppfanns. Och ja jag vet vad en hårddisk är. Jag vet också att billiga/gamla grafikkort inte fungerar om man vill spela dyra/nya och tuffa spel. Äh, det är inga problem.)
2) Kunna diskutera och analysera datorns roll i samhället, nu och i framtiden. (Diskutera och analysera är en åkomma jag ådragit mig genom att gå diverse filosofi- och forskningsmetodikkurser tidigare. Är det någon skillnad att diskutera och analysera datorns roll, än människans roll? Ordbajseri på högskolenivå.)
3) Kunna hantera en persondator och dess standardprogram. (Well, jag sitter vid en PC nu.)
4) Känna till systemutvecklingens grunder. (Vad fan är systemutveckling?)
5) Kunna kommunicera med andra och söka information via internet. (Email? Google?)

Dessutom har jag beställt kurslitteraturen med den snitsiga titeln: "Computers - Tools for an Information Age" nu, så jävlar vad bra det kommer gå!

Fan ta dig, Jo Nesbø

För någon vecka sedan lyssnade jag på Snömannen som MP3bok. Snömannen är skriven av Jo Nesbø. Jag tycker sedan någon vecka sedan fruktansvärt illa om Jo Nesbø. Boken var bra, trevlig att lyssna på. Inte Hjalmar Söderberg, eller Charles Dickensklass, ingen prettoklass alls. Men en trevlig deckare helt enkelt. Problemet var att Snömannen utspelade sig i Oslo där huvudpersonen kommisarie Harry Hole (sannerligen snutnamn) bor. När Harry Hole kör omkring på gatorna i Oslo, besöker olika torg och sevärdheter berättar och beskriver han hur otroligt vackert det är på dessa platser. Han är stolt över att bo i denna otroligt vackra stad, och tycker den är vackrast i världen. Däri ligger problemet.

Redan innan jag lyssnat på boken hade jag börjat få en slags aning, eller känsla av att det var något som inte stod rätt till med Växjö. Eller med mig. Problemet är väl snarast kombinationen Växjö-Emma. Tankar som "vad fan gör jag i Växjö egentligen", hade dykt upp i huvudet redan innan boken hamnat i min otroligt vackra iPod. Efter att boken var färdiglyssnad, och lämnat min otroligt vackra iPod var tankarna både starkare och mer välformulerade.

Nu har jag alltså inte en blekaste aning om varför jag bor just i Växjö. Jag har bara råkat fastna här. Inte fastna i bemärkelsen att jag har man, katter och bäbis på väg. Utan fastna i själva staden. Vad håller mig kvar här - egentligen. Här är inte speciellt vackert. Jag har inte oräkneliga minnen från underbara stunder i olika delar av staden. Vårt hus älskar jag, men det känns som om det inte borde stå i Växjö utan någon annan stans. Jag har dessvärre ingen aning om var någon annan stans ligger.

Visst har jag vänner här som jag skulle sakna om jag flyttade härifrån. Jag hade till och med tänkt ta med "träffa mina vänner oftare" som en av punkterna på min att göra under sjukskrivningen-lista. Men det är klart, alla vännerna flyttar härifrån i alla fall. Så det är kanske inte lönt. Bättre jag lär mig sticka istället.

Jag blir bara så trött. Kunde inte tanken fått ligga oformulerad någonstans långt bak, djupt nedbäddad i hjärnans innersta vrår. Var Jo fucking Nesbø tvunget plocka fram tanken och påvisa Växjös brister? Eller om det är mina brister.

Goda intentioner

Nu har mitt stora arbete med att göra listor över saker jag skall göra, och saker jag vill göra under min hemmavistelse.

Jag ska:
1) Rensa min garderob
2) Skriva minst ett totalt meningslöst blogginlägg om mitt menlösa liv om dagen
3) Vara stolt över Maken som står ut med mig, samtidigt som han jobbar röven av sig
4) Göra ett tappert försök att inte slänga ned katterna för trappen när de jamar onaturligt högt bara för att få uppmärksamhet

Jag vill:
1) Lära mig sticka (en sån sak som jag tror att alla mammor måste kunna)
2) Sy en lappfilt i underbart mjuka tyger (men då vill jag ha en sån där speciell platta med rutor på och en skärkniv till tyget, så det går smidigt att göra)
3) Gå de där två universitetskurserna som jag anmält mig till (krävs bara att jag kommer in)
4) Lära mig spanska (har en mp3kurs i iPoden, är bara lite orolig att bäbis ska ta skada på något sätt och tro att jag kanske är spanjorska, och senare i livet få identietsproblem)
5) Lära mig spela gitarr (jag har kunnat spela små grodorna, och det vill jag lära mig igen)

Jag ska fylla på listan dagligen, eller åtminstone under de dagar då jag inte har fullt upp att lära mig alla de saker jag redan listat.

Ingen ro och vila

Nu har jag kommit på vad jag ska göra under min arbetsfrånvaro. Jag ska studera. Jag är så fruktansvärt ambitiös att jag faktist redan har sökt en kurs. En internetbaserad kurs, utan obligatoriska träffar. Jag kan med andra ord sitta och plugga hemma, och göra precis så mycket som jag orkar - när jag orkar. Jag ska läsa en IT-grundkurs. Nu är det bara att hålla tummarna att platserna inte är slut, jag hittade trots allt platsen på "lediga studieplatser". Förmodligen är det väl en jävla skitkurs, eftersom det finns lediga studieplatser fortfarande. Men men. Det är i alla fall lite sysselsättning.

Sjukskriven

Så har jag varit på läkarbesök. Den där ryggvärken som kallas foglossning, vilken beror på det där jag inte ska nämna igen, har gjort mig handikappad. Det tar 20 minuter för mig att komma ur sängen. Inte för att magen har växt, utan för att det gör så förbannat ont. Så jag gick till vårdcentralen idag. Jag blev sjukskriven. Till 28/2 - till att börja med. Sen kommer jag förmodligen bli vidare sjukskriven till den 17/5.

Vad ska jag göra nu då? Vad ska jag göra hela jävla dagarna? Inte nog med att jag är sysslolös, jag är handikappad och sysslolös. Stackars, stackars mig.